En rimlig inkomst och skrivtid – en tuff utmaning även för en Augustprisvinnare

Magnus Västerbros senaste bok, Tyrannens tid, är ett populärhistoriskt verk om svenska folkets situation under krigarkungen Karl XII:s tyranniska styre. Boken blev Augustprisnominerad och på kultursidorna har den förärats omdömen som ”fenomenal” och ”mäktig”. När det går så bra är det lätt att glömma den ofta långa vägen som ledde till den punkten, en resa som i Magnus Västerbros fall började med en aningen romantisk bild av författaryrket.

–Jag visste att jag ville skriva böcker redan som barn, jag minns att jag sa någon gång på högstadiet att ’jag vill bli författare för då slipper jag arbeta’. Men jag har ju märkt sedan dess att det är lite mer komplicerat än så …

”Nu eller aldrig”
Länge visste Magnus Västerbro inte vilken sorts böcker han skulle skriva och medan han prövade sig fram arbetade han som journalist för att försörja sig. 2013 hade han börjat skriva om historia för olika tidskrifter och plötsligt infann sig ”nu eller aldrig”-känslan.

­–Jag kände att jag kanske hittat ett sätt att få utlopp för min kreativa ambition. Historieintresset har alltid funnits där, och jag märkte att sättet jag skriver på fungerade för den typen av sammanhang. Historia för mig är ju berättelsen om människans villkor.

Men frilanstillvaron var knapp och det var inget självklart beslut att våga ta steget och satsa på ett författarskap.

–Till slut tänkte jag att det fick gå som det gick. Jag insåg att det skulle bli några år med en väldigt låg inkomst, men det var ett medvetet risktagande för att få skriva på det sättet innan jag blev för gammal. I mitt fall hade jag också en hustru som under en period fick dra in en större andel till hushållet.

Författarlivets villkor
De första böckerna emottogs väl men de gav ingen större inkomst. Det var först med Svälten, som också belönades med Augustpriset som det vände.

–Då sålde jag så pass att det nästan gick att leva på. Jag säger nästan, för Sverige är ett så litet språkområde att det inte räcker med att både Svälten och nu Tyrannens tid är bästsäljande böcker i sin genre för att jag ska kunna få en vanlig hygglig årslön som en anställd har. För att få det skulle jag behöva komma ut med en liknande framgång varje eller vartannat år.

En bästsäljare vartannat år alltså. Om man bortser från hur försvinnande få böcker som får toppa listorna och osäkerheten kring varje nytt bokprojekt, så kan man ändå konstatera att kalkylen blir mycket tuff. Särskilt när man tar med all den tid som det tar att skriva exempelvis populärvetenskap på en hög nivå. Magnus Västerbro har lagt två heltidsår på Tyrannens tid och då är tidigare research som kommit till användning inte inräknad.

–Jag är ju på många sätt ändå en priviligierad författare och många tycker att det låter lyxigt när jag har fått ett stipendium från till exempel Kopieringsfonden eller ett pris. När jag vann Augustpriset för Svälten fick jag frågan om vad jag skulle göra med pengarna. Mitt svar kunde bli att jag skulle köpa ett par nya byxor. Många tänker inte på hur många hål det finns att fylla för frilansande kulturarbetare. Sedan är ju inkomsterna ett sätt att få skrivtid, att ha möjlighet att fortsätta som författare.

Han påpekar också att det är lätt att glömma bort att just de format som kanske driver upp försäljningssiffrorna mest, som ljudböcker och pocket, också ger en mycket mindre ersättning till författaren än inbundna böcker. Många blir därför förvånade när de hör att relativt välkända författare har många andra sysslor på sidan av.

Allt behöver skapas av någon
De flesta författare kan alltså inte leva på enbart sålda böcker utan är till stor del beroende av stipendier, priser och att deras rättigheter som upphovspersoner respekteras.

–Det är avgörande att vi får betalt för all användning av våra texter, annars kan vi inte fortsätta. Författarskapet är också är ett yrke och vi behöver ta betalt för vårt arbete precis som andra yrkesgrupper.

När det gäller just hållbarhetsaspekten av hur vi använder andras texter, och tar ansvar för rättigheter så att det kan skapas ny kultur, är Magnus Västerbro ändå hoppfull – trots att han har stött på många övertramp.

–Både i samband med föreläsningar och när mina texter används i exempelvis högskoleprovet och nationella proven upplever jag att de flesta har förståelse för att författarskapet är ett yrke och att de är villiga att ge ersättning för mitt arbete. Allt behöver ju någonstans skapas och bearbetas av någon.

Fakta: Förnybar kunskap och kultur
Bonus Copyright Access tecknar avtal som ger skolor, företag, organisationer och myndigheter tillstånd att under vissa omständigheter dela och kopiera verk från hela världen vad gäller texter, bilder och noter. Vi är inte vinstdrivande och vårt uppdrag kommer från 14 av Sveriges största intresseorganisationer för kulturskapare. De ersättningar som kommer in från våra avtal går tillbaka till dessa organisationer och fördelas sedan vidare till rättighetsinnehavarna. Med en licens från Bonus Copyright Access bidrar skolor, företag och organisationer därför till förnybar kunskap och kultur.

Läs mer om det kulturella kretsloppet.