Mångfacetterad nytta i enkel förpackning
Senast uppdaterad: 25 juni

VD har ordet
För Bonus Copyright Access blev det senaste verksamhetsåret ännu ett i raden av framgångsrika år. Inkasseringen av kopieringsersättningar var rekordstor samtidigt som de administrativa kostnaderna förblev låga i internationell jämförelse.
Christer_J_SM
Ökad ersättning för kopiering och tillgängliggörande och fortsatt låga förvaltningskostnader. Så sammanfattas enklast utvecklingen under det gångna verksamhetsåret.
Året var i många stycken likt de drygt tiotal föregående
verksamhetsåren med rekordstor inkassering och rekordstor fördelning till rättighetshavarna, 207,3 Mkr (181,3). Tillväxten i ersättning sedan 2005 förklaras av mer teknikneutrala licenser, fler digitala tillämpningsområden och fler användare.
Kopieringslicenser nyttjas idag vid flertalet verksamheteri Sverige, i princip ”från vaggan till graven”. Fler än fem miljoner av landets invånare drar årligen direkt eller indirekt nytta av att deras arbetsgivare eller huvudmän, i olika former, tecknar avtal för att undvika olaglig kopiering av upphovsrättsskyddat material.
Exemplen är många där kopior i olika omfattning kan nyttjas mot en ersättning till rättighetshavarna.
• i kyrkan vid dop, konfirmationsundervisning,
gudstjänster och begravningar,
• i förskolan och i förskoleklassser
• i grundskolan och i gymnasiet,
• vid yrkesundervisning och på Komvux,
• vid undervisning i svenska för nyanlända
• i studiecirklar
• vid företagsutbildning
• vid undervisning i högskolor och universitet
• vid intern information på arbetsplatser
• vid tillgängliggörande av tidningsarkiv
• vid tillgängliggörande av doktorsavhandlingar
Med stöd av kopieringsavtal kan hundratusentals lärare och miljontals elever i utbildningssektorn lagligt producera och sprida 400-500 miljoner kopior av skyddade verk. Bonus utbildningsavtal är sedan några år tillbaka de mest teknikneutrala i världen genom att alla licensierade rättigheter går att antingen fotokopiera, skanna, ladda ner eller skriva ut samt att dela analogt och digitalt. Fördelen för kunder och rättighetshavare är uppenbar.
• Lärare och elever får lättfattliga regelverk att förhålla sig till och behöver inte tänka på vilken verkstyp eller framställningsteknik de vill använda vid undervisning.
• Rättighetshavarna får bekräftat att väsentliga aktörer i samhället både respekterar upphovsrätten och accepterar att betala för de rättigheter de tar i anspråk.
Gemensam nämnare för svenska och nordiska undervisningsavtal är att de alla bygger på avtalslicensmodellen. Denna ger genom sin utsträckta verkan kunderna reglerad tillgång till hela världsrepertoaren av böcker, tidningar och öppna internetsidor.
Avtalslicensen klokt tillämpad:
• förenar enkelhet, säkerhet och bekvämlighet för användarna,
• tar vid när traditionella kanaler för köp och försäljning av rättigheter inte är praktiskt möjliga att upprätta,
• ger möjligheter till skälig ersättning för kollektivet rättighetshavare,
• underlättar vid teknikskiften inom skilda områden som reproduktion, webb, radio, tv, film m.m.
Viktigt att notera är att ingen av de kollektivt utformade licenserna syftar till försämra förutsättningarna för enskilda rättighetshavare att sälja sina verk på traditionella primärmarknader. Istället har rättighetshavarnas kollektiva samverkan som affärsidé att fånga upp värdet av all småskalig, men frekvent andrahandsutnyttjande som sker i skolan och på arbetsplatser, nyttjanden som sällan sker av ondo men som i praktiken är svåra, omöjliga eller för tidsödande att betala för per användningstillfälle.
Affärsmodellen att enhetligt prissätta ett samlat utbud av rättigheter har länge varit den enda möjliga vid storskalig licensiering av rätten att kopiera delar av verk vid undervisning och information. Idag är ”flat rate” en framgångsmodell på många kommersiella marknader, bland annat vid tillgängliggörande av hela film- och musikverk. Kunder till tjänster som Spotify och Netflix med flera ser det som självklart att få åtkomst till ett stort antal verk till en förutbestämd kostnad. På motsvarande sätt har kunder till tv- och telebolag vant sig vid allt ett större utbud paketerat för konsumtion på många plattformar. Även biblioteken, som är grossister i information och kunskap, har ett utbud och (indirekt) prissättning som är lika för alla användare.

Europeiska unionen

Tyvärr saknar många av länderna i den europeiska unionen motsvarande legala instrument som finns i Norden för att förenkla tillgången till digitalt och internationellt innehåll i skolan och vid lärosäten. Bristen på avtalslösningar skapar begriplig frustration på användarnivå, exempelvis bland kontinentaleuropeiska lärare, när de inte, i likhet med nordiska kolleger, kan nyttja digitala källor och tekniker i samband med undervisning och tillgängliggörande. Bristen på moderna och likartade lösningar i Europa har i sin tur lett till ett lagstiftningsinitiativ i EU-kommissionen inom ramen för ett ”Copyright Package” som, även om initiativet är vällovligt, kastar mörka skuggor över många av de framsteg som nåtts i Norden under senaste 10-15 åren. Anledningen är att många intressenter just nu kraftfullt passar på att argumentera för att en moderniserad och harmoniserad lagstiftning i EU med nödvändighet måste innebära inskränkning av upphovsrätten vid undervisning och forskning m.m. Med argument som känns hämtade från Pirate Baydebatten för dryga tiotalet år sedan argumenterar både EU-parlamentariker och lobbyister att ett försämrat och fråntaget skydd för upphovsrätten vid undervisning gagnar samhällsutvecklingen. Begreppet undervisning vill man samtidigt bredda till att omfatta människors livslånga inhämtande av kunskap.
Och trots att EU:s ursprungliga initiativ rörde en gemensam digital marknad hävdar de mest militanta opinionsbildarna att alla typer av kunskapsbärande verk, såväl analoga om digitala, ska vara fria att nyttja i framtiden när de används vid undervisning och vidareutbildning.

Nordiskt perspektiv

Ur nordiskt perspektiv är delar av det som pågår i Bryssel kring digital upphovsrätt i samband med undervisning en overklig och olustig cirkus som riskerar skada vitala ekonomiska och ideella intressen. Förhoppningsvis sätter de nordiska regeringarna ner foten och säkrar skyddet för den unika förhandlingsmodell de aktivt varit med och byggt upp sedan 40-talet år. Formellt kan skyddandet av de nordiska utbildningslicenserna ske genom att göra det obligatoriskt att det av EU föreslagna undantaget i artikel 4 om ”illustration for teaching” inte ska gälla om en licenslösning är tillgänglig. Denna så kallade licence override bör gälla under alla omständigheter där kollektiva licenser finns tillgängliga för utbildningsinstitutioner. Allra bäst vore om de nordiska regeringarna fick fastslaget ett generellt skydd för avtalslicensmodellen med exempelvis följande skrivning i det kommande direktivet.“The Directive is without prejudice to existing and future arrangements in the Member States concerning the management of rights such as extended collective licences, legal presumptions or similar arrangements or a combination of them.”
Arsredovisning_2017